Silent and resigned
Det har varit en ganska rolig helg nu. Den började med min sista arbetsdag på Modehuset, skönt som fan. Ledighet behövs ju också. Sen var vi hos Sara då på fredagkväll och bara svamlade. Vi fyllde i och ändrade bokstäver i typ Rustas reklamblad, Via blev Viagra och skrivset blev Skrivsef, vante blev svante. Moppset blev snoppset, lövkorg blev rövkorg, osv osv. Lagomt lam humor, haha. Men jag började direkt tänka att om det hade varit Maria och Skrivsef i bibeln, istället för Maria och Josef. Sen kanske nån skulle döpa sin unge till Skrivsef, för dom hoppas på att det ska bli en nördig liten grabb. Råkade även skriva hungrig fel så det blev hungrid. Hungrid istället för Ingrid, det blir en tjock tjej med en omättlig hunger. Då tänkte jag att jaja, men det blir syskonen Skrivsef och Hungrid. Tre sekunders tänkande, ladies and gentlemen...
Igår förförfestade vi hos Elin för att sen dra på förfesten hos Nicke. Det var helt sjukt roligt, speciellt när man kollar på bilderna nu efteråt. Alla skulle sitta på alla, killarna var väldigt undernärda och tydligen var det en orgie i Nickes säng. Sen började Nicke strippa (?) :-D
Vi drog ut till Anders först, sen till Umppis. Fick gratisbiljetter i kön också, det var konstigt måste jag säga.. men klagar inte. Kvällen avslutades på Max som vanligt, för mig blev det chili cheese och läsk, mm. Idag var man ju lite baku när man vaknade, men det blev bra efter lite (mycket) mat. Ett maxmål räckte inte, så jag tog mozzarellasticks till efterrätt på Frasses. Elin käkade glass :-D
Nu ikväll kollade jag både Vänner och film. Det blev Phantom of the Opera, har sett den förut också men den är bara så bra på något sätt. Jag är ju rätt såld på en mörk ton i kärlekstemat i filmer, skadar väl inte att se lite lyckligare slut ibland också. Eller ja, relativt lyckligt då, men Gerard Butler är ju hur bra som helst i alla fall. Den fick mig att tänka på kärlek i största allmänhet. Lite hopplöst faktiskt, jag tycker att det ska vara som i "La vie en Rose", låten alltså. Det är nog min bild av saken, men idag är verkligheten så långt borta från den så jag orkar inte ens bry mig. Nu är kärlek bara tvivel och "äh, jag tar det som det kommer"-attityd. Var är all övertygelse och beslutsamhet? Jag vill gärna fortsätta tro att det finns små förälskelser och sen riktig kärlek och dessa två ska inte förväxlas. Tur att jag inte är inblandad, blä.
