Jenna

För typ en timme sen tänkte jag för mig själv att det är okej om jag inte bloggar på ett tag nu, det är ju trots allt sommar. Yeah right, som att det märks en dag som denna. Sommar, johej.

Läste lite bloggar som jag inte läst på ett tag och fastnade när jag såg en sån där riktigt lam bild som jag började skratta åt. Det är ju inte hela världen att personen i fråga har svårt att prata med mig nuförtiden, men just när jag såg den roliga bilden så mindes jag en liknande komisk situation för länge sen och tyckte bara det kändes trist efteråt. Det i sin tur fick mig att tänka på lördag när jag träffade en person som helt blankt vägrat att ens titta på mig, men nu fick jag ett lite gladare mottagande - räcka ut tungan och le till och med. Allt räknas! Jag vill ju bara att man ska kunna prata med varandra, så det inte är så där komplicerat. Killar klagar på att tjejer är svåra, yeah right. Det är säkert bara individuellt, men ibland önskar jag att folk kunde vara lite mer öppna. Har för mig att Haparandahataren nummer ett sagt att det bara är så påtagligt i just den här staden, just hur mussliga folk tenderar att vara. Jojo, han har säkert rätt på något vis.

För övrigt så var resan bra, jobbet efteråt inte lika kul. Same old, same old. Ibland får man sig ett gott skratt på Modehuset, som när en kvinna som sökte brösttejp inte kom på vad det hette och försökte ivrigt förklara vad hon menade genom att säga "en sån här bh, du vet!" och klämde sig inlevelsefullt på brösten. Hon var kring 60 dessutom.
Men får man skratta får man nästan börja gråta också, det kom in en mörkhyad gravid ung kvinna och sa att hennes man gav henne 300kr att köpa nya mammakläder för. Det skulle vara en klänning och två tröjor. Jag hjälpte henne att plocka bland reakläderna men det bästa jag kunde göra för henne var dom två tröjorna, för rean har inte kommit igång ordentligt. Hon såg ganska ledsen ut, så jag tänkte distrahera henne och prata om barnet istället. Frågade om det var hennes första och om hon vet vad det blir, flicka eller pojke, så sa hon att hon är så lättad att den förstfödda blir en pojke för annars skulle hennes man inte blivit glad utan istället väldigt väldigt besviken. När man hör sånt blir man bara ledsen själv. Klart jag vet att sånt här händer varje dag och det är hemskt, men det känns ju mer verkligt när man ser det på riktigt.

Okej, nu lät det här inlägget väldigt deppigt. Jag blev helt plötsligt helt tom på positiva saker att berätta om. Gjorde ett sånt där test igen, typ "vem är du i Vänner?" och som vanligt blev jag Rachel. Elin, Sara och Heidi kanske tycker det passar för jag fick lite kritik för att jag är så ytlig nu ihelg, haha. Nä men jag gnäller faktiskt på dom rätt ofta för dom klär inte upp sig när vi ska ut. Eller okej, mest på Sara och Heidi kanske. Fick nästan dåligt samvete när jag tänkte på alla gånger jag tvingat dom prova något som dom inte själv valt ur sin egen garderob. Grejen är väl att jag själv alltid vill ha söta klänningar på mig och tycker det känns helt överfixat om resten har på sig något man skulle kunna se en vanlig tisdag eftermiddag. The godforbidden jeans and t-shirt dvs. Sen har jag så snygga vänner så jag tycker dom bör göra det mesta av det medan dom fortfarande är unga och fräscha. Det är som att ha pengar på kontot och aldrig slösa dom. Dessa tre jag pratar om kan i alla fall inte argumentera mot det - nog vet jag hur era konton ser ut!

Det här täcker väl ungefär tiden jag varit borta, så godnatt.