Jenna

Den här helgen satt jag bara och deppade för mig själv hemma, åt rostade solrosfrön och kollade sorgliga filmer. Bland annat Titanic och Pearl Harbor. Den första blev jag bara helt förstörd av, jag tycker inte det är speciellt roande på någon nivå att se sån där riktig dog eat dog panik. Nu minns jag i alla fall varför jag var så rädd för att åka båt när jag var liten, herregud var ju inte mer än 10 när jag såg Titanic då första gången. Kollade den andra direkt efter för att riktigt fixera känslan av deppighet.
Pearl Harbor var i alla fall bättre tycker jag, nog för att det egentligen var mer kadaver i den, men ändå. Jag såg aldrig den när den kom ut för jag tänkte att den skulle vara för sorglig och tyckte samtidigt att Josh Hartnett var helt overrated. Nu när jag kollade den visste jag ju vad som skulle hända på en gång, men den var ju helt klart sevärd. Jag har nån flare för romantiska filmer om andra världskriget, kan inte hjälpas. I'm a sap.

Imorse ringde tandläkaren mig äntligen, helt galet att det kändes som att vinna på lotto när man får ett samtal därifrån. Har ju inte fått gå dit på 5 månader, började kännas som ett sjunkande skepp. Varje gång jag ler fastnar en sån där krok i läppen och river upp mer köttslafs.. helt underbart. Man får ju se hurdana dom är här, hoppas jag nu får tid ofta när jag ändå måste betala för helvetet nu också. Man räknas som 20 och därmed betalningsskyldig den 1:a januari det år som man fyller 20, fan vad såna regler går bort. Känner mig bara lurad, aah. Varför gick jag ens med på att skaffa tandställning? Jag trodde det skulle ta max 2 år som dom sa, det kändes ju som en nog lång tid så jag tänkte att jag förbereder mig på det. Nu har det gått över 2 år och det känns som att jag ser precis likadan ut som dagen efter att dom hade satt tandställningen på plats. Det enda är väl att gluggarna dragits igen några millimeter. Ett tredje år väntar.. suck. Känner mig ungefär lika snygg som ett viltstängsel när jag ler. Tur att jag inte är så brudigt självmedveten i alla fall. En annan sak är ju att dom sa att jag inte kommer bli betalningsskyldig eftersom att jag påbörjat behandlingen så tidigt. My ass, jag blev det så fort jag flyttade från min hemkommun. Inte för att jag själv kommer stå för kostnaderna, med tanke på hur mycket jag "tjänar" (dvs går i back) varje månad så är ju bara tanken skrattretande. Tur att man har dom bästa av föräldrar.

Okej, nu ska jag sluta vara så lam. Nog händer det väl något roligt snart, snälla?