Jenna

Dagens hårda arbete har varit att labba fysik, diska, spela sims och bloody pingu samt göra ny design på bloggen. Inte för att den är så speciell direkt, men jag blev så less på webbloggs opersonliga varianter.



På grund av det här tänker jag aldrig mer spela det där spelet, kommer ju aldrig kunna slå det där resultatet. Kanske bäst så. Nu när jag tänker efter så är det nog inte särskilt hälsosamt att spela ett spel som går ut på att man ska klubba ihjäl en pingvin samtidigt som man ska få huvudet att flyga så långt som möjligt med hjälp av landminor.

Ihelg åkte jag alltså till Happis, hade en del att göra när morsan och farsan bytt tillbaks till sitt gamla sovrum och slängt alla mina möbler och grejer i mitt gamla rum. Som vanligt kom jag fram till att jag har ännu mer kläder som jag aldrig nånsin kommer använda mer, vilket säkert passar Heidi och Sara utmärkt.

På fredagkväll var jag och Elin på en ganska häftig dansföreställning på aspen av alla ställen, Kamuyot hette den. Det var en sån där lite vänsterpropagerande ungdomsgrej där publiken fick delta lite. Så klart blev jag uppdragen (med tusen andra så det var inte alls pinsamt eller nåt) på dansgolvet och fick stå och posera som killen som drog upp mig. Han var för övrigt helt snygg. Sen mot slutet fick jag delta igen, fast lite mindre den här gången. Den snyggaste utav alla dansarna (observera att det var en tjej, hah) ville hålla mig i handen värsta länge och stirra mig i ögonen. Så klart spelade jag med :) Det konstiga var ju att Nicke och Anton var där också, måntro varför, dom såg då inte alls roade ut. 

Det blev filmkväll med Elin och Sara på lördag, vi såg Clerks 2. Jisses vilken humor, var ju som gjort för mig! "Interspecial erotica" och den stackars kristna killen som trodde att det bodde ett troll vid namnet "Pillow Pants" i hans flickväns fitta och därför kunde dom inte ha sex. Den ska man börja dra på krogen...
Efteråt raggade Katarina oss till KGB där SveFi spelade. Det var typ samma låtar som på Minervakvällen för någon vecka sen, men äsch, det var kul att se ändå. Gillar deras 60-talslåtar. Något som däremot inte var så kul var ju min förra chef som blev helt batshit-crazy med performancetanten och började dansa till "Light my fire".

Igår åkte jag tillbaks, det var inte nån ex-convict eller kantarellfitta för en gångs skull, istället var det bara överfullt. Förut har jag låtsas sova så att folk inte ska sätta sig bredvid mig, men en gång när jag väl slumrade till så var det en medelålders man som kom och satte sig nästan på mig och SLÄNGDE min fina väska på golvet, så jag har bestämt mig för att övergå till plan B, nämligen att råstirra på folk. Jag har märkt att folk här i Sverige hellre sätter sig bredvid någon som frånvarande tittar ut genom fönstret än någon som ser dom rakt i ögonen, det är ju nästan socialt, herregud ;) Jag kände ren sadistisk njutning när folk klev på den fulla bussen och ängsligt tittade efter en ledig plats och paniken av hela det förskräckliga sociala dilemmat syntes i deras ögon. Efter att jag kommit på den här taktiken var platsen bredvid mig i princip den enda lediga, inte en jävel vågade sätta sig bredvid tjejen som tittade dom rakt i ögonen. Nog för att jag också kan tyckas lida av Sverige-syndromet när jag vill sitta själv, men det är nog mest det att när man sitter 7 timmar i sträck så vill man ha lite space så man kan vrida och vända på sig lite hur man vill.

Här vars jag bor finns det ett dagis bredvid. Det är ett ganska färgglatt dagis, enda gången jag ens tyckt att dagisbarn är åtminstone halvsöta. This is why: När jag kom hem på lunchen var det en förtvivlad fröken som försökte hålla koll på den stora barnskaran, alla härjade och skrek som fan. Hon: "Visst är ni snälla mot varann nu?" Barnen i kör: "NÄÄÄÄÄ!" och sen började dom skratta elakt allihopa. Sen när jag kom hem från kemiföreläsningen var det en unge som skrek "VI LEKER JIHAD!" och 10 ungar började jaga honom och skrek "ALLAH AKHBAR!" En förtvivlad dagisfröken sprang efter och ropade "Nej, inte jihad!". 
Äsch vadå, låt barnen leka ;)



Från Kamuyot, som man tydligen inte fick fota men det visste ju inte jag.

Borde börja skriva labbrapport snart. Minns verkligen inte så mycket mer från den fysiklabben (från förra torsdagen) att jag satte ner handen i flytande kväve som är -197 grader kallt. Fatta vad cool jag är nu ;)

Över ingenting. Den här veckan har börjat rätt dåligt, två duggor på raken och ett tvåtimmars tandläkarbesök som slutade i opiater och sura miner. Måste betala för resten av behandlingen, dvs för ca 2 år eller mer. Normalt ska jag nu ha 6 olika gummiband i käften, men jag behöver inte ha dom två jobbigaste (som fål mig att plata så häl) om jag typ ska vara i skolan eller nåt annat viktigt. Duggorna gick bra, fick den enda möjliga bonuspoängen till tentan från fysikduggan och kemiduggan spikade jag till och med, från den fick man 3 bonuspoäng. Nu har nog det värsta med tänderna också gått över, skönt. Det man nu känner igenom kodeinet är inte så farligt. Problemet är ju att jag inte vill le bland folk.

Nu sitter jag på lunch mellan två labbar. Var helt inställd på att klockan var en timme mer än vad den var, så jag bytte kemiböcker och häften fort som fan till fysikböckerna och hällde i mig en kopp nyponsoppa, drog på nya gummiband och tänkte dra tillbaks till skolan, tills jag då insåg att klockan bara var fem över halv 11, inte fem över halv 12.
Man får alltid konstiga klådor lite här och där efter kemilabbar, känns lite småläskigt. Förra gången fick både jag och Sandra en stor röd kliande fläck på handen, nu har jag en likadan på halsen. Säkert är det väl bara nåt ofarligt ämne som det finns kvar av på labbrockar och annan utrustning.

Efter den fasade fysiklabben som börjar 13 ska jag försöka hinna med 16-bussen till Happis. Har en del att lasta av där nu, tänkte att det blir lättare att flytta om man slipper börja med det sen. Idag är det alla hjärtans dag också, inte för att det spelar nån roll direkt, men man kan ju vara lite extra snäll mot folk idag eller nåt. Heidi sa väl nåt om att det var random acts of kindness week också. Jag är ju alltid så snäll så det är väl inga problem...

               
En transpalatinal bar, dagens minus.       Martha Wainwright, dagens plus.