Jenna

Vad jobbigt livet är just nu. Lika att se det från den ljusa sidan. Istället för att tänka "Åh nej, jag har två tentor nu i veckan", "Jag bor i ett jävla analhål fyllt med mjölbaggar i Ålidhem" och "Fan vad våren kommer bli seg med kemi och fysik" så bör jag tänka att det blir skönt som fan när tentorna är bortgjorda, jag får snart flytta till ett bättre ställe och att jag faktiskt läser allt det här för min egen skull ändå.

Jag pluggade till tentorna i Happis, här får man ju ingen läsro direkt, för att inte tala om sömn. Allt från japansk pop klockan 5 på morgonen (soooo not appreciated) och folk som busringer på dörrklockan. Ha ha ha, skitroligt. Det där med mjölbaggarna är ju också jävligt äckligt, dom kommer till mig från grannarna och begår massdöd på strategiska ställen som kylen och badrumsgolvet. Så klart dom dör hos mig, jag har ju varken mat eller damm åt dom. Jaja, Ålidhem är poop om man bor på bottenvåningen av ett hus byggt -69 med 60 studentrum. Nu vet ni det också.

På bussen hem hemifrån (vad är hem?) var det inte alls mycket folk. Fick sitta högt upp längst fram. På andra sidan satt en snubbe som såg aningen suspekt ut. Det visade sig (när han ringde sin gamla kompis som han tydligen inte pratat med på ett par år) att han just kommit ut från fängelset efter att ha avtjänat ett straff på 5 år i Happis. Med tanke på att våldtäktsmän ibland bara måste betala skadestånd till sina brottsoffer så blir man ju nästan lite rädd. Har han typ slaktat småbarn eller? Hur som helst så var han lång, rakad och jävligt vältränad, pratade som någon som haft iron vacation i 5 år, dvs svor varje gång vi stannade i byarna. Underhållande :D Han satt ett tag och glodde på det jag läste, sen när jag fick sms blev han typ livrädd och hoppade till. Okej, inte undra på. Han kanske inte är van vid att mobiltelefoner låter "MOHAHAHA!" helt plötsligt. OKEJ, nu ska jag sluta ta ut min frustration genom att håna den där stackars förlorade själen...