Läskigt
Antagningsbeskeden kom ju redan förra veckan, men först nu har det börjat sjunka in ordentligt. Jag kom in på läkarprogrammet på Karolinska Institutet. Min första reaktion var typ "Jaha, oj."
Sen blev jag bara irriterad för jag hade rangordnat det sist. Innan förra hösten hade jag lite emot Stockholm, efter förra hösten har jag haft mycket emot Stockholm. Jag hoppas att det inte är något jag kommer uppleva igen i höst, det är ju ändå tusentals studenter som bor där och dom klarar sig bra antar jag. Men grejen är att jag vill bo i en studentstad och ha lite studentliv vid sidan om också. Det känns som att man offrar en hel del annat när man bestämmer sig för att bli läkare, då vill man ju ändå behålla något roligt. Oh well.. det känns inte lika illa nu, får bara hoppas att jag får nåt av dom där studentrummen jag bokat. Sen är det ju alltid en stor tröst att veta att det inte är föralltid - 5,5år som mest och 1 termin som minst. Studieortsbyten är inte helt omöjliga. Nu är det säkert en del som tycker att det är galet att ens fundera på att "byta ner sig" från KI, men jag vet inte. Inte är det så speciellt ändå. Utsidan är lite mer stilren än på många andra universitet, visst, sen bedriver dom massor med forskning och det låter fint om man säger att man pluggat där. Fast jag är inte så pretto direkt. Klarar mig utan allt det där alldeles utmärkt. Räcker väl att man får göra det man brinner för och så är det bra med det.
Hur som helst så ska jag väl vara nöjd, det är få som kommer in på läkarprogrammet på första försöket - ännu färre till just prettostället KI. Jag kommer att ha Åsa Nilsonne som föreläsare också, det är ju lite coolt. Förra hösten när hon var gästföreläsare på psykologprogrammet var jag en av dom som fick en bok av henne. Hon är författare, psykiatriker och flerbarnsmamma. Enligt henne själv har hon klarat det bra, vilket känns ganska uppmuntrande ändå.
Så där ja, nu fick jag ventilera lite.
Det här är för övrigt en bild på entrén. Shit vad min första dag där var läskig. Jag hoppas att den blir mindre läskig och mer spännande i år.
Sen blev jag bara irriterad för jag hade rangordnat det sist. Innan förra hösten hade jag lite emot Stockholm, efter förra hösten har jag haft mycket emot Stockholm. Jag hoppas att det inte är något jag kommer uppleva igen i höst, det är ju ändå tusentals studenter som bor där och dom klarar sig bra antar jag. Men grejen är att jag vill bo i en studentstad och ha lite studentliv vid sidan om också. Det känns som att man offrar en hel del annat när man bestämmer sig för att bli läkare, då vill man ju ändå behålla något roligt. Oh well.. det känns inte lika illa nu, får bara hoppas att jag får nåt av dom där studentrummen jag bokat. Sen är det ju alltid en stor tröst att veta att det inte är föralltid - 5,5år som mest och 1 termin som minst. Studieortsbyten är inte helt omöjliga. Nu är det säkert en del som tycker att det är galet att ens fundera på att "byta ner sig" från KI, men jag vet inte. Inte är det så speciellt ändå. Utsidan är lite mer stilren än på många andra universitet, visst, sen bedriver dom massor med forskning och det låter fint om man säger att man pluggat där. Fast jag är inte så pretto direkt. Klarar mig utan allt det där alldeles utmärkt. Räcker väl att man får göra det man brinner för och så är det bra med det.
Hur som helst så ska jag väl vara nöjd, det är få som kommer in på läkarprogrammet på första försöket - ännu färre till just prettostället KI. Jag kommer att ha Åsa Nilsonne som föreläsare också, det är ju lite coolt. Förra hösten när hon var gästföreläsare på psykologprogrammet var jag en av dom som fick en bok av henne. Hon är författare, psykiatriker och flerbarnsmamma. Enligt henne själv har hon klarat det bra, vilket känns ganska uppmuntrande ändå.
Så där ja, nu fick jag ventilera lite.
Det här är för övrigt en bild på entrén. Shit vad min första dag där var läskig. Jag hoppas att den blir mindre läskig och mer spännande i år.
Kommentarer
Trackback
